Funderar på att ge upp psykiatrin. Vissa dagar iaf, tror att allt är bra för att jag har några bra dagar men sen rasar allt igen. Men jag vet inte vad mer de skulle göra. Det har nog lärt mig det mesta, tror jag. Samtalsterapi ger iaf inget alls känns det som även om det är trevligt att någon ser en. Katja valde ju att försöka utan nu när psykologen slutar. Jag hoppas att hon klarar det. Och kan hon så kan väll jag? Jag är så himmla osäker bara. Det går så länge ingen är dum och det känns som att jag går på tå efter det som hände förra sommarn för att inget liknande ska hända igen. Jag kan fortfarande inte förstå hur äckliga vissa människor är. Hathathathathat. Hata är ett starkt ord men i det här fallet är det för svagt. Jag skulle inte ens pissa på er om ni brann och jag hoppas ni får skinnet avhyvlat med en osthyvel. Jag förstår varför folk väljer att döda och jag förstår varför folk väljer att tortera. "Han är en psykopat som mördade sin fru." Han var nog bara jävligt arg och sårad. Det är aldrig någon som ser på vad offret gjort emot mördaren. I de allra flesta fall tror jag att they had it comming.
Jag vill bara få vara trygg i mig själv och kunna lita på andra ordentligt igen. Som jag va förrut.
Men det känns inte som att det kommer hända i närtid.
