Läser om hon som ska föda barn. Hon är 93a, som jag. tänk om jag skulle få ett barn? knasigt att få barn när man fortfarande är ett barn. Känns som att jag ändå inte kommer bli "mognare" än så här och ändå känner jag mig sjukt omogen och oförberedd på livet. Blir man någonsin redo? Tror inte det. Tror aldrig man är redo, man får liksom bara... acceptera det. Köra andå. Tänk om man tröttnar då? vad fan gör man då? Dem är ju så söta tills dem fyller 1. Sen går det ju bara utför. vid 5-6 så är det kiss&bajs och sen är det upprors tonåringen
"Vafandå morsan, du fattar ju ingenting! Du är dum i huvet, jävla kärring! Jag hatar dig!" Skit kul. Eller ännu värre, tänk om man får ett barn som mår dåligt? Det måste ju vara det allra värsta. Det finns ingenting man kan göra, bara stå där och titta på medans ungen tar sönder sig själv. Ett barn med ätstörning eller psykisk störning. Eller bara allmänt odräglig. Usch va jobbigt det måste vara att va förälder till en sån.
Förälder till mig. Tänk om man får ett barn med självmordtankar.
"Mamma, jag vill dö..." Jag vet inte vad jag skulle ha gjort. Det finns nog ingenting värre än att ens barn skulle ta livet av sig. Ingenting.
Jag har aldrig någonsin ens funderat på att ha barn, tills nu. Alltid bara tvärnej. Men inte nu längre. Men nu så kommer allting som bara kan gå fel upp i huvudet. Det är ju hur mycket saker som helst. Precis allt kan gå fel. Allt allt allt. Fan, nog säkrare att skaffa en kanin istället, dem kan man ju bara köpa en ny... Ja, det får bli så. Det blir inga barn, det blir kaniner istället.
