A tout le monde, A tout mes amis.
Jag är så himmla lycklig och tacksam för allt jag har. Speciellt min fina man. Hur kan jag någonsin ha tvivlat på honom? Hur kan jag någonsin ha låtit honom va med en annan tjej? Usch va jag skäms. Tänk om han hade fallit för henne istället? Vill åka tillbaka i tiden och slå mig själv. Vad fan tänkte jag me?
Läste på någon tjejs blogg att "idag hade hon varit ute och handlat med svärmor" Jag vet inte, jag blev bara väldigt ledsen. Jag har alltid velat ha den där extrafamiljen som jag kunde gå till när min egen familj va dum. En extramamma. Har ju aldrig fått ha det förrut för pojke1's mamma hatade mig, tyckte inte att jag va tillräckligt fin. Danderydsmorsa som inte ens bode i danderyd... pojke2's morsa va lebb och bodde ute på landet. Behöver jag ens nämna att våra intressen inte va särskilt lika? Ville verkligen att det skulle funka nu för den här pojken tänker jag inte lämna i första taget. Men nu kommer jag inte få det. Jag vet att jag inte borde klaga, jag har iaf en. Men jag tycker det är så himmla synd att det blev som det blev. En del försvinner alldeles för tidigt... Hallå, vi va ju inte klara med dig, kom tillbaka! Är ändå glad att jag hann träffa henne lite. Jag får gå o shopa me svärfar istället. Aa fast det lär ju inte hända. Får gå till systemet o köpa öl och plugga alla hockeyspelare i världen så kanske vi kan connecta lite... hehe. Eller laga mat o dricka vin. Eller träna. Heeh, jag som ville shopa eller fika. Får lära honom uttrycket "Shoping is my cardio" hehe.