I came back haunted.
Hela kroppen är stel, kan inte röra mig ordentligt. är det besvikelsen som runnit igenom mig i dagar som nu börjar koagulera? Nine Inch Nails spelar på hovet 10 maj. Jag vill gå men här sitter jag utan vänner med liknande musiksmak. Jag kan inte gå ensam, vet inte ens om jag skulle kunna gå med någon. Ingen förstår deras musik känns det som. här är jag en jävla hippster och ba "neh, ni förstår inte. det är bara jag som är tillräckligt djup" usch. Men är det bara jag som känner självhatet i texterna och ångesten i musiken? Blir arg på Erkki som säger att "hon älskar nin" och lyssnar på dem när hon lagar mat eller när hon har fest. Som om det vore party på hög nivå. För mig är deras musik ett mentalt rakblad. Hur kan man lyssna och sen fungera normalt? Hör bara Trent Reznors röst när allt redan är katastrof, gör det värre. Triggar mig att må ännu sämre. Mer mer mer. "I am an emotional cutter" som Carrie sa i SATC. Fast det är en säkerhet. Eller nej, en trygghet.