0 Läs mer >>
 
 
Får sms ifrån henne. Hon som jag förrut, och tyvärr fortfarande, kallar min bästa vän. Blir äcklad varje gång hennes namn kommer upp på skärmen för hon är så självisk och respektlös. Men mest blir jag nog äcklad av mig själv som fortfarande har kvar en så giftig människa i mitt liv. Seriöst, sluta vara så självdestruktiv. Hon kallar mig "min bästa vän" men om det är såhär hon behandlar sin bästa vän vill jag knappt att min värsta fiende ska vara hennes "vanliga vän"... eller jo det vill jag. De förtjänar det.
Hon säger hela tiden hur mycket hon älskar mig, att hon inte vet vad hon skulle göra utan mig. Att jag är den enda som förstår henne. Men you know what? Actions speak louder than words and you actions is telling med that you don't really like me that much at all. You don't give a shit about me. You just want someone to talk to so that you won't feel so alone. Hon tar en så för givet att det blir äckligt. Hon är snäll och omtänksam oxå men inte ens i närheten av vad som skulle behövas för att väga upp för alla hennes svek och brutna löften. Vet inte vad jag ska göra. Blir heeelt galen. Tror alltid alldeles för högt om folk jag känner. Borde lära mig när det är dags att klippa.

If she flinches.

0 Läs mer >>
 

Before I die.

0 Läs mer >>
 

In the end...

0 Läs mer >>
 
Insidan av min bröstkorg är inte längre en fallucka ner i avgrunden. Det är en en stenig strand. Satan vad ont det gör att gå men det funkar. Bara några enstaka hål här och var. Kommer det alltid att göra ont? Måste jag bara acceptera att livet inte är för mig och ständigt jobba runt allt som gör ont? Så många gånger om dagen växlar jag mellan att vilja skära upp armarna, ta alla tabletter, bli full och dö. Till att vilja resa, gå på festival, gifta mig och ha det där underbara jobbet som jag fortfarande inte vet vad det är. Kommer jag alltid vilja dö, varje dag, i resten av mitt liv? Kommer jag vid varje tillfälle av skam vilja gömma mig och skära upp armarna för att "hur jävla dum får man vara?!" Varje dag, i resten av mitt liv? Det känns så otroligt barnsligt och omoget men det är allt jag vet. Hur jag ska hantera mina flodvågsliknande skamkänslor eller min extrema ilska utan självskadan vet jag inte men jag har gjort det i några månader nu utan att ha en aning om hur. Inte en jävla aning. Förrutom att jag är envis och tjurskallig som en åsna. Men när jag inte orkar vara tjurskallig, när allting bara går åt helvete och jag vill ge upp, vad fan gör jag då? Jag vet inte. JAG VET INTE! Så nu får allt elände bara hålla sig borta tills jag kommit på hur jag ska lösa det här...

En stenstrand.

0 Läs mer >>
 
Jag vill ut och resa. Och jag vill det mer och mer för varje dag. Jag vill se alla nya platser, springa runt i värme och lära mig om olika kulturer. Äta all den konstiga maten och lyssna på musik som jag aldrig hört talas om. Jag vill åka med alla mina favoritmänniskor men framförallt min kärlek. Jag vill åka runt hela världen och ta ikapp alla de år jag varit låst av min sjukdom. Jag vill ha revanch för alla de mårka hålen jag trillat ner i och alla de utflykter jag inte kunnat följa med på. Jag vill åka långt och jag vill åka kort. Jag vill åka till Norrköping och Göteborg. Jag vill åka till Visby, ja gud vad jag vill åka till Visby. Jag vill åka till Caribien, San Fransisco, New York och LA. Jag vill åka till Turkiet, Paris, Borneo, Berlin och Egypten. Madagaskar, Brasilien, Tanzania och Mexiko. S:t Petersburg, Moskva, Japan, Bali och Thailand. Australien är den läskigast och största drömmen. Men jag ska dit. Jag har varit rädd för allting så himmla länge, nu är det dags att sluta vara rädd.
 
Jag vill tatuera mig. Något så sinnessjukt mycket vill jag tatuera mig och jag tror jag kommer göra det också. Jag måste det. Jag har så många önskemål och idéer men jag kommer nog göra den första på Salong Betong i Högdalen, det är jag nästan 100 på efter att ha sett alla deras portfolio. Jag vill ha, kanske inte ett avslut för det kommer det nog aldrig bli på min sjukdom, men en motivation att orka köra ändå. Jag vill ha den där polarvargen. Till att börja med. "En hund kan inte göra denna resa ensam. Men kanske... En varg kan?"

Du har polarvargens ö...