Stitch things up.

 
Läste om någon tjej som ville ta en överdos men som inte kunde därför att 1, hon hade inget att överdosera med och 2, hon hade inte tid. Öh? Hon hade mycket i skolan och någon fyllde år och jag vet inte vad det va? Hunden fyllde också år tror jag? Tyckte bara det lät så knasigt. Ska man vänta tills man har tid att hamna på sjukan? Och varför bara överdosera för sakens skull, fattar om man ska ta livet av sig men varför bara göra det litegrann? Allt som händer är att du spyr och pajjar levern, jätte mysigt. Folk verkar tro att det är så himmla romantiskt på något sätt... Att man somnar in och sen vaknar man upp på sjukan med massor av människor som bryr sig om dig och låvar att finnas där för dig och ber om ursäkt för att de inte sett något tidigare och aa. Fast nej. Det är ju inte ens i närheten. Min kompis gjorde det och hennes föräldrar blev så arga att de inte ens kom till sjukhuset. Och då var det ändå ett självmordsförsök. Den enda som va på sjukhuset med henne var hennes pojkvän och han var också så himmla arg så han bara skällde på henne hela tiden.
 
Men det kanske är samma sak som folk som skär sig och åker till akuten, de vill nog bara bli sedda. Har du någonsin skurit dig så att det fick sys? Ja och nej. Knappt tycker jag medans andra tycker att jag borde ha sytt de allra minsta. Jag åker ju aldrig till sjukan, förr eller senare läker det ändå. Jag har ändå hört att självskadepatienter behandlas som smuts. Ska jag åka till sjukan så ska det va för riktigt stora saker, inte såna små pinsamma som mina. För att helt ärligt så skäms jag över hur små mina ärr och sår är. Det är så jäkla pinsamt och jag skulle aldrig klara den skammen som kommer av att bli nekad stygn. Så ska jag ens fundera över sjukan så ska det va brutala saker där det inte är någon tvekan.

Kommentera här: